Visst självklart är drömmen att vakna upp med känslan: Här är jag en mamma, och bredvid mig sitter inte bara en man utan även en pappa till mina barn. Men nu är det inte så och att acceptera skillnader är något jag, mina änglar och min omgivning får leva med. Rätt eller fel men så mycket kärlek som mina änglar omges av varje dag är obeskrivlig!!!
Mamma,pappa,barn är en norm. Tyvärr är inte den normen alltid den bästa för alla parter, allra minst för barnen. I min situation är saknaden av en pappa något vi får hantera med tiden. Just nu refereras ordet pappa till Barbapapa. Let it be! För när tiden väl är inne, kommer sanningen. För tidigt nu. Frågor kommer komma och jag kommer ge ärliga svar. Det som känns jobbigast är att jag aldrig någonsin kommer kunna säga: Jag förstår hur du/ni känner. Uppväxt i kärnfamilj med volvo,villa,vovve…Barnens uppfattning av situationen är deras. Önskar mina änglar det bästa av världen och att bli älskade, av många ger de en bra start på vägen! ÄLSKAR ER MINA ÄNGLAR